Gråtestenen i Trollebo
Uppleva och göra
Publicerad:
Det är fredag kväll och ett tunt lager fukt omger den kalla stenen. Det gör det alltid, sommar som vinter, dag som natt. Men just ikväll kan den som är uppmärksam få fler kalla kårar. Bland lövträd och höstrusk sägs det att Den vita frun på Trollebo kan skymtas. Vem är hon, och varför besöker hon Gråtestenen varje fredag?
Stenen i Trollebo är alltid blöt, året runt.
Det var tidigt 1600-tal i utkanten av Vetlanda. Det vackra Trollebo ägdes av de två systrarna Horn, och i sockenkyrkan Lemnhult byggdes en extra kyrkodörr. Anledningen var att de två systrarna aldrig kunde hålla sams. Efter år av konflikter blev bråken så stora att systrarna vägrade gå in genom samma kyrkodörr när det var dags för gudstjänst. I resten av livet använde systrarna varsin ingång till kyrkan.
När den ena systern dog begravdes hon på Lemnhults kyrkogård. Några år senare låg den andra systern på sin dödsbädd, men än en gång vägrade hon dela något med sin syster. I stället krävde hon att få bli begravd i ovigd jord på Trollebo park. Hon fick sin vilja igenom och under en knotig ek invid sjökanten begravdes hon.
Men att begravas i ovigd jord hade sitt pris. Boende i Trollebo vittnar om att systern ännu inte fått ro. Varje fredagsnatt stiger hon upp ur sin grav med en vit näsduk i sin genomskinliga hand. Sen vandrar hon sakta genom parken upp mot Gråtestenen, där hennes syster möter henne. Tillsammans gråter de över hur livet blev och deras tårar håller stenen fuktig för alltid.
Ibland kommer besökare för att försöka få en skymt av systern, som idag kallas ”Den vita frun på Trollebo.” För den som vill besöka Gråtestenen finns den i vägskälet till Långebro.
Under en ek intill sjökanten i Trollebo park sägs den ena systern ligga begravd i ovigd jord.
Stenen ligger mellan Trollebo herrgård och Lemnhults kyrka.