Ramadan lämnade allt för att sätta familjen i säkerhet

Artikeln är en del av Beredskapsveckan.

När hemstaden Raqqa slogs i spillror under kriget förändrades allt. Det som för bara några månader sedan var ett tryggt familjeliv med stora framtidsplaner blev ett liv på flykt, med målet att kunna ge sina barn en framtid.

– Vi hade ett bra liv. Vi hade planer och drömmar precis som alla andra, berättar Ramadan, som arbetat som lärare och rektor i Syrien i 25 år.

Men 2011 började livet i Syrien förändras. Protester mot den syriska regeringen möttes med våld och utvecklades till ett krig där flera olika parter kom att strida om kontrollen över landet. Civilbefolkningen drabbades hårt och miljontals människor tvingades så småningom lämna sina hem.

För Ramadan och hans familj kom förändringen stegvis. Det blev svårare att ta sig till arbete och skola. Barnens fotboll och andra delar av vardagen begränsades. Så småningom slutade även el och transporter att fungera.

– Det svåraste var oron för familj och vänner. Vi trodde hela tiden att kriget snart skulle ta slut. Nästa månad, tänkte vi. Sedan nästa. Men det gjorde aldrig det.

Ett beslut ingen vill behöva fatta

Till slut kom kriget så nära att hoppet om att kunna stanna inte längre räckte. Efter en bombning där elva människor i familjens närområde miste livet fattade Ramadan och hans fru beslutet att lämna Syrien.

– Jag var rädd för mitt liv, min frus liv och mina barns liv. Till slut fanns bara en sak som betydde något: att barnen skulle få en framtid.

Det tog ungefär en månad att förbereda flykten. Ramadan sålde allt familjen ägde för att kunna betala för resan. Att lämna sitt hem, sina vänner, sitt arbete och platser fyllda av minnen var svårt. Men det allra värsta kom under själva flykten.

– Mina barn frågade efter mat och det fanns ingen. De bad om vatten och jag hade inget att ge dem. Att som förälder inte kunna ge sina barn det de behöver går inte att förklara. Jag kunde inte lösa det åt dem.

Samtidigt behövde Ramadan hela tiden bedöma vilka människor längs vägen som verkligen ville hjälpa familjen – och vilka som ville utnyttja deras utsatta situation.

Till slut nådde familjen en trygg plats i Turkiet. Där stannade Ramadans fru och barn medan han fortsatte ensam mot Sverige för att försöka bygga upp en framtid åt dem.

En främling som stannade kvar

År 2014 kom Ramadan till Sverige, 45 år gammal. Han kunde inte svenska och kände sig ensam och vilsen. Det första han behövde göra var att hitta till Migrationsverket. På ett tåg frågade han en ung man om han var på väg åt rätt håll.

– Den mannen visade mig vad medmänsklighet är. Han avbokade sina egna planer för att guida mig rätt i det här nya landet. Jag kommer alltid att vara tacksam mot honom. Han visade mig medmänsklighet när jag behövde den som allra mest.

Tio timmar svenska om dagen

Den första tiden i Sverige bodde Ramadan bland annat i tältläger. Men redan när han lämnade Syrien hade han bestämt sig för vad han skulle göra om han fick chansen att stanna.

– Jag skulle lära mig svenska, förstå det svenska samhället och skaffa kontakter och arbete. Jag studerade svenska ungefär tio timmar om dagen. Jag visste att språket var vägen in i samhället.

Efter nästan två år fick Ramadan uppehållstillstånd. Sedan dröjde det ytterligare sju månader innan hans fru och barn fick komma till Sverige.

Familjen fick ekonomiskt bistånd under den första tiden. När Ramadan fick möjlighet att ta ett lågavlönat arbete valde han att göra det, trots att det innebar mindre pengar för familjen.

– Jag ville ha en väg in i samhället, bli en del av det. Därifrån har jag fortsatt att utbilda mig och arbeta mig uppåt, för att kunna försörja min familj på ett bra sätt.

Sverige blev hemma

I dag undervisar Ramadan bland annat i biologi, matematik, musik och geografi på Withalaskolan. Hans fru har också studerat på universitet i Sverige och arbetar som lärare. Barnen går i skolan eller arbetar – och spelar återigen fotboll, precis som de gjorde före kriget.

Vägen dit har krävt mycket arbete. Ramadan beskriver sig själv som både social och ambitiös i Syrien. Att bygga upp ett liknande liv i ett nytt land innebar att börja om, att lära sig ett nytt språk, utbilda sig på nytt och hitta nya vänner. På vägen har människor omkring honom hjälpt till, bland annat svenska vänner som läste och rättade hans texter under studietiden.

Det gamla hemmet i Raqqa finns inte längre kvar. Familjens lägenhet förstördes i kriget och mycket av det liv de lämnade bakom sig har förändrats eller försvunnit.

– Jag kan sakna människor, platser och delar av mitt tidigare liv. Men jag försöker lägga min kraft på det jag har omkring mig i dag, säger Ramadan och fortsätter:

– När jag tänker på Sverige tänker jag på hemma. Sverige tog emot mig med öppna armar och gav mig och min familj möjligheten till ett nytt och tryggt liv. Det känner jag en enorm tacksamhet för.