Kleva Gruva och klockarens upptäckt
Uppleva och göra
Publicerad:
Det är sent 1600-tal när en fattig klockare vandrar över Klevaberget. Plötsligt ser han en sten som glittrar i solen, den ser nästan ut som guld. Klockaren plockar upp stenen och tar den snabbt till ortens guldsmed. Guldhalten i stenen var blygsam, men i stället upptäcktes något annat. Den guldfärgade stenen innehöll koppar, vilket blev startskottet på flera hundra års malmbrytning i Kleva Gruva.
I över 100 år bröts malmen framgångsrikt i både Storgruvan och Lillgruvan, men i mitten på 1800-talet kom det verkliga genombrottet. Ett nytt stenprov visade att malmen innehöll mer nickel än koppar, vilket var bra för affärerna.
Stora mängder nickel utvanns och Kleva Gruva blev snabbt en aktör att räkna med. Tyvärr slutade framgången lika tvärt som den uppstått, när en större aktör i Nya Kaledonien upptäckte malm med mycket högre nickelhalt.
Nickelpriserna rasade och i slutet av 1800-talet fick Kleva Gruva stänga ner sin produktion. Men nerslängningen blev bara tillfällig. Under första världskriget blev behovet av nickel stort igen och gruvan öppnades på nytt 1915. Det satsades stort och bland annat sattes elektronik in i gruvan.
När kriget tog slut försvann efterfrågan, och bara fyra år senare stängde gruvan igen. Sedan dess har all produktion upphört, bortsett från en kort malmbrytningsperiod under andra världskriget.
Från gruvindustri till äventyrsplats
Efter många år av stillhet fick gruvan nytt liv. 1991 öppnade Vetlanda kommun upp Kleva Gruva för turister och besökare, efter att ha genomfört omfattande säkerhetsåtgärder. Den autentiska miljön bevarades och idag är Kleva Gruva ett av kommunens mest attraktiva besöksmål.
Idag drivs Kleva Gruva i privat regi. Varje år mellan maj och augusti reser människor från när och fjärran dit för att gå ner i gruvan. De guidade turerna är huvudaktivitet, men besökare kan också prova guldvaskning, skattjakter, hinderbanor och klättring.
Skriv ut