Korsberga kyrka
Kultur
Korsberga har en lång historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Dagens kyrka byggdes på 1800-talet, men flera äldre föremål finns fortfarande bevarade och berättar om platsens långa kyrkohistoria.
Korsberga nämns första gången i skrift den 24 januari 1297 i ett brev rörande gränsdragningar i Småland. Platsen kallas då för Corsbyerg. Ofta anges årtalet 1310 men det har visat sig att brevet i själva verket var äldre.
I början av 1300‑talet byggdes en stenkyrka som låg ungefär 40 meter söder om den nuvarande kyrkan. Den kanske ersatte en äldre kyrka av trä. Stenkyrkan mätte ungefär 18 meter lång och 12 meter bred. Den hade en sakristia av sten och två vapenhus av trä.
År 1598 drabbades kyrkan av en kraftig brand som förstörde nästan alla inventarier och stora delar av inredningen. Kyrkan byggdes därefter upp på de gamla grundmurarna, men denna byggnad blev så småningom för liten för den växande församlingen. Under 1830‑talet dömdes kyrkan ut av biskop Esaias Tegnér och beslutet fattades att bygga en ny. Den uppfördes 1855–1857 och invigdes år 1862.
Den nya kyrkan byggdes som en salskyrka i empirstil som kännetecknas av ljusa ytor och tydliga linjer. Byggnaden är orienterad i nord–sydlig riktning, till skillnad från den gamla som var i öst-västlig riktning. Fasaderna är spritputsade och vita, och fönstren är höga och rundbågiga. Tornet i söder har flacka gavlar och kröns av en åttkantig lanternin av trä med ett förgyllt kors.
På insida har kyrkan slätputsade väggar i rosagula toner och ett vitmålat tunnvalv i taket. Golvet består av brädor som täcker hela kyrkorummet. I det halvrunda koret finns en blåmålad absid, dekorerad med målade kolonner som bär upp en arkitrav med meandermönster. På båda sidor om absiden leder pardörrar in till sakristian.
Predikstolen är utformad i nyklassicistisk stil och målad i grått och guld. Bänkarna är slutna och målade i grå och blå toner med rosagula fält. På läktaren i söder står den välbevarade orgeln från 1865.
Kyrkan har genom åren genomgått flera restaureringar. En omfattande invändig omgestaltning skedde på 1950‑talet och år 1982 fick kyrkorummet mycket av den färgsättning som finns i dag.
Några äldre föremål finns bevarade. Mellanklockan från tidig medeltid är ett av de äldsta bevarade föremålen. En av ljuskronorna i kyrkan är också medeltida, och träskulpturerna föreställande Moses och Aron kommer eventuellt från ett medeltida altarskåp. Lillklockan skänktes till kyrkan år 1631.
